söndag, april 24, 2005

Ulvskogs (s) konstiga matematik

Partisekreterare Marit Ulvskog (s) kommenterar idag (24/4) i DN sitt partis dåliga utgångsläge med att jämföra med 1997 och valet 1998. Hon säger:

"Det såg lika illa ut 1997, men vi vann ändå valet 1998."

I valet 1994 fick socialdemokraterna 45,3 procent av rösterna och 161 mandat. I valet 1998 fick socialdemokraterna 36,4 procent av rösterna och 131 mandat. Det vill säga en förlust på 8,9 procent och ett minskat antal mandat med 30.

Inte undra på att den svenska skolan blir allt sämre när en ledande företrädare för regeringspartiet (och tidigare minister) inte kan skilja på minus och plus.

Så vi får alltså hoppas att socialdemokraterna "vinner" nästa val på detta Ulvskogssätt. Det vore en ren vinst för Sverige i alla fall!

lördag, april 23, 2005

Pagrotsky i klaveret

När det dyker upp en nyhet som bekräftar ens egna fördomar gäller det att var snabb att utnyttja den. Och man bör göra det innan nyhetsbubblan spricker. Utbildningsminister Leif Pagrotsky har gått i den fällan. I dagens DN (23/4) skriver han om en doktorsavhandling som sägs peka på att friskoleeleverna får högre betyg än vad deras kunskaper medger. Det utnyttjar Pagrotsky till max. Nu minsann bör man ha antagningsprov för friskoeelever när de söker vidare.

Det påminner om Thomas Östros reaktion som kommenterade att Skolverket inte lyckats bekräfta misstankar om missförhållanden på de religiösa friskolorna. Eftersom det inte gick att få hans misstankar bekräftade aviserade han regelförändring till dessa skolors nackdel. Det var någon slags omvänd bevisföring. Det är väl sådant som kallas intellektuell kapacitet?

Pagrotsky har nog en del problem. Det visar sig nämligen att friskoleeleverna klarar de nationella proven bättre än de från den kommunala skolan. Möjligen kan bättre sådana resultat också ge upphov till högre betyg. Eller?

Det behövs nog antagningsprov för statsråd. Möjligen kompletterat med omdömesanalys.

onsdag, april 20, 2005

Morgan Johanssons (s) naiva vetenskapssyn

Det finns ett statsråd som heter Morgan Johansson. Han skriver idag (20/4) på SvD:s Brännpunkt om farorna med religionen. Att religionen finns med i samhällsbilden ser han som ett bakslag för vetenskap och förnuftstro.
Kärnan tror han ligger i skillnaden mellan religiös tro och humanistisk grundsyn. Det behövs en kamp mot religiösa dogmer och en ny upplysningstid, påstår han.

Därmed röjer han en naiv och inskränk syn på både vetenskap och religion. Så där resonerar väl ungefär en elev i mellanstadiet. Vetenskapen har redan förklarat allt, så därför behövs bara den för ett gott liv.

Låt mig först säga att dogmatism och fanatism inte är typiska för religioner - de finns överallt där det finns människor - av en eller annan anledning inskränkta sådana De finns i socialdemokratin, hos liberaler och bland kristdemokrater och givetvis i de religiösa rörelserna. Kommunismen och nazismen har visat sig innehålla de värsta fanatikerna/dogmatikerna i modern tid, som har kostat många miljoner människoliv och omfattande kränkningar av människovärdet.

Morgan Johansson tycks tro att en humanistisk grundsyn uppstår av sig själv. Så lite begriper han av hur en kultursyn byggs upp. Den humanistiska synen har ju utvecklats inom religionerna - främst kristendomen. Han är med andra ord inte medveten om hur hans egna värderingar uppstått. Arbetarrörelsen i Sverige sprang dessutom fram ur ett enagemang hos frikyrkliga rörelser och nykterhetsrörelser. Det var ju först senare som partiet lade sig till med en i vissa delar marxistisk retorik, som lett till en konfliktyta med religionen. Morgan Johansson borde gå hem och läsa på historien!

Men okunnigheten är en sak. Hans vetenskapssyn är ju oerhört naiv för att inte säga pinsam. Det gäller att ha klart för sig att det vi kallar förnuft inte är ljuset i sig. Likt en lins, en spegel eller ett prisma kan förnuftet bryta en sanningsstråle. Men det är inte säkert att det är helheten som den bilden förmedlar. Den teologiska imperialism som länge härskade i västvärlden har nu ersatts av en vetenskaplig imperialism och det är den som Morgan Johansson gör sig till tolk för. Viktor E Frankl säger att den verkliga faran när det gäller vetenskapen är inte att vetenskapsmännen förlorat universaliteten utan i deras anspråksfullhet: "det djupt beklagliga är inte så mycket det faktum att vetenskapsmännen specialiserar sig utan snarare att specialisterna generaliserar".

De deskriptiva vetenskaperna blir ovetenskapliga eller illegitima när de hänger sig åt omfattande förklarande teorier vilka varken kan verifieras eller falsifieras genom experiment. Sådana vetenskaper är inte vetenskap utan tro, förklarade ekonomen och filosofen E.F. Schumacher på 70-talet.

Morgan Johansson borde läsa sin forne partikamrat Gunnar Myrdal. Professor Gunnar Myrdal tar upp de här frågeställningarna i sin bok "Objektivitetsproblemet i samhällsforskningen" (1968). Fakta organiserar inte sig själva till begrepp och teorier endast genom att man ser på dem; utanför en referensram av begrepp och teorier finns inga vetenskapliga data, bara kaos. Det ligger ett oundvikligt a priori-element i allt vetenskapligt arbete, skriver Myrdal. Frågor måste ställas innan svar kan ges. Alla frågor är uttryck för vårt intresse för världen - de är i grunden värderingar. Existensen av en stomme positiv vetenskaplig kunskap som är oberoende av värderingar kallar Myrdal för naiv empirism.

Vetenskapsmannen är ju inte frigjord från t ex traditionen inom det egna vetenskapsområdet. Den kan ju vara grundad medvetet eller omedvetet på vissa moralfilosofier. Det är faktiskt intressant att Gunnar Myrdal här tar avstånd från den positivism som Axel Hägerström stod bakom. Han konstaterar också något fundamentalt för all vetenskap: all brist på kunskap tenderar - i likhet med all kunskap - att vara opportunistisk.

Morgan Johansson har förstås ett syfte med sin artikel. Det är de religiösa friskolorna han vill åt. Vad annars? Vad jag förstår är han inne på farlig mark eftersom vår grundlag i fri- och rättighetskapitlet har en enda oinskränkbar rättighet, nämligen religionsfriheten. Dessutom finns det i Europakonventionen - som är svensk lag - ett krav på att staten skall tillförsäkra föräldrarna rätten att uppfostra sina barn i enligthet med deras religiösa eller filosofiska övertygelse. Morgan Johansson kanske är ute efter att alla barn skall uppfostras bara enligt hans socialistiska övertygelse? Frågan är vem som är dogmatiker egentligen.

måndag, april 04, 2005

Familjepolitiken och Helvetesgapet

PM Nilsson, politisk redaktör i Expressen, har också han (liksom Nina Björk, se mitt tidigare inlägg) upptäckt familjen. "Att stärka familjen" vore något, filosoferar han i söndagens tidning (3 april). Och så kommer då den där obligatoriska, patetiska Brasklappen:

"Jag gillar inte heller kristdemokraternas syn på familjen som lösningen på allt, men det skulle vara bra om något parti kunde skaffa sig en familjepolitik som inte bara var pekpinnar utan som mer såg till den livsstil som trots allt dominerar hos svenska barnfamiljer."

Det vore bra om herr Nilsson tog sig före att penetrera kristdemokraternas familjepolitik - den är nämligen inte påstådd som lösningen på allt, men den är oerhört central i flera avseenden. Och det där med pekpinnar var väl lite långsökt för en skribent som närmast dagligdags använder sig av sådana. När PM Nilsson skriver så där får jag associationer till Ronja Rövardotter. När hon promenerade nära Helvetesgapet så ropades en fråga till henne vad hon gör där och hon svarade: jag aktar mig för Helvetesgapet. PM Nilssons svar på frågan vad han gör med sitt närmande till verklig familjepolitik så svarar han: jag aktar mig för kristdemokraterna...

Det är klart ett stort steg för en förment liberal att erkänna familjens roll. Det traditionella liberala tänkandet bortser ju från den typen av gemenskaper; liberalen ser bara staten och individens relation till staten. Att vi alla föds in i mänskliga gemenskaper är något som liberalen inte gärna funderar över. Enligt den gamle John Locke är tanken att varje människa själv skapar sin identitet och utvecklar sina förmågor oberoende av sitt sociala sammanhang och oberoende av tid och rum. Den filosofin har förstås inte mycket med verkligheten att göra - men ändå har den bitit sig fast i stora delar av både den vetenskapliga och politiska världen. Men som sagt det gäller att akta sig för Helvetesgapet...