lördag, september 24, 2005

Tiina på nya äventyr

Tiina Rosenberg, feministiskt initiativ, har blivit känd för sin olika uttalanden i skilda ämnen. Idag (lördag den 24/9 2005) intervjuades hon i TV4. Och apropå familjepolitiken så sa hon att "vi måste sluta hylla familjen som norm". Det är klart att man kan tycka så och man har rätt att driva denna sin uppfattning i den allmänna debatten, dvs. att driva opinion för att andra skall tycka just så. Men frågan är vad som ligger i det politiska kravet "att sluta hylla familjen som norm". Vem skall sluta med det?

Yttrandefriheten och tryckfriheten finns reglerad i två av våra grundlagar. De innehåller inget förbud mot att "hylla familjen som norm". Men om Tiina anser att det inte bara är en åsikt som hon vill driva opinion för utan ett politiskt krav på samhället och rättsstaten, då är hon farligt ute. Då finns ytterligare ett citat att lägga till den redan famösa citatsamlingen...

söndag, september 18, 2005

LO går i heltidsfällan

Statistik kan läsas och förstås på olika sätt beroende på vilken utgångspunkt man har. I dagens Svenska Dagbladet (2005-09-18) skriver en LO-utredare resp ekonom om det faktum att "arbetarkvinnor" arbetar deltid i större utsträckning efter föräldraledigheten (egentligen en absurd beteckning som utgår ifrån att man är ledig då man tar hand om barn).

”Att föräldrar väljer att korta sin arbetstid de första åren när barnen är små kan vara förståeligt. Men att familjebildningen inte påverkar mäns arbetstid, men däremot kvinnors, skapar stora skillnader i levnadsvillkor både på kort och lång sikt. Arbetarkvinnor får den mest utsatta situationen av alla.” skriver de och vidare:

”En stark ställning för föräldrar på arbetsmarknaden och goda möjligheter för dem att arbeta är avgörande för barns välfärd och en jämnare inkomstfördelning. Att genom reformer rätta till det ojämställda uttaget av föräldraledigheten är en viktig komponent i jämställdhetspolitiken.”

Tolkningen är den att "arbetarkvinnor" måste upp till heltid efter föräldraförsäkringen och dessutom att män bör ta del av denna försäkring genom tid för sina barn genom kvotering.

Ja, perspektivet är det individuella ekonomiska oberoendet och möjligtvis pensionen. Men är verkligen barns välfärd bara beroende på föräldrars heltidsarbete och deras pension? Man kan möjligen tänka sig att "arbetarkvinnor" går ner i deltid just för sina barns välfärd. Funderingar kan också ske ikring det faktum att kvinnliga tjänstemän och män överhuvudtaget inte gör denna prioritering.

Men intressantast är ändå bristen på barnperspektivet hos LO-ledningen. Man kan ju inte utesluta att "arbetarkvinnorna" valt själva - åtminstone kan det vara många som gjort det. Men i LO:s värld finns inte den tanken - där skall alla arbeta heltid. Där skall pappor tvångsrekryteras till barnavården. LO står med andra ord i vägen för friheten.

Varför omyndigförklarar LO föräldrarna och tror sig veta bäst? Ja, det är väl en mer sofistikerad modell för "proletariatets diktatur". Kanske borde LO-ledningen någon gång fundera kring begreppet subsidiaritet! Intressant är att många LO-familjer gör det i praktiken och bestämmer över sin egen föräldrakompetens och bortser ifrån pekpinnarna. 75 procent anser faktiskt att föräldrarna själva skall ha makt över sin interna arbetsfördelning.

Är det inte snarare så att systemet kring barnomsorg och pension är snedvridet så att de som prioriterar sina barn i form av tid drabbas? Min uppmaning till LO är alltså: lös det problemet och ge föräldrarna sin rätt till egna beslut!

torsdag, september 08, 2005

Patetiske Tännsjö

Torbjörn Tännsjö blir ibland lite patetisk. Filosofiprofessorn anser sig förföljd av kristdemokraterna sedan ett 25-tal år. Partiet hotar den akademiska friheten är det stående temat. Anledning är att både förre och nuvarande partiledaren har kritiserat Tännsjös utilitarism och därmed hans människosyn.

Nu senast utgjuter sig Tännsjö om detta i tidskriften Axess (september 2005). Han är jätterädd att den akademiska friheten är hotad. Det där är ju nonsens! Kristdemokraterna har ju en tydligt definierad människosyn (något som alla partier borde ha). Det är ju självfallet så att en rörelse som har en människosyn kritiskt granskar och ifrågasätter andra som har en syn som står i konflikt med den. Vad är det för konstigt med det?

Tännsjö är ju för övrigt själv en sådan debattör som gärna kritiserar andras människosyn. Vad är det som skulle ge honom en särställning i samhället? Är det blasfemi att kritisera Tännsjö? Hans argument är lika löjligt och inadekvat som om kristdemokraterna skulle hävda att Tännsjös angrepp på kristdemokraterna hotar den politiska friheten. Men Tännsjö är utilitarist åtminstone i sin syn på den egna personen. Det handlar om största möjliga nytta just för Tännsjös åsikter. De skall ges fritt spelrum och görs inte det hotas den akademiska friheten.

”Vilken betydelse har det att det finns ett parti som bygger sin existens på en bestämd filosofi och som inte accepterar tanken om akademisk frihet? Vad innebär det att det finns ett parti som ivrar för att en statsfilosofi ska etableras?”, skriver Tännsjö om kristdemokraterna som om detta vore ett hot.

Man kan sucka över denna aningslöshet och oförmåga att förstå att det är eller borde vara normalt att ett parti står för en filosofi, en idébaserad värdegrund och att varje stat måste hålla sig med en bärande värdegemenskap. Allt annat leder ju bara till kaos. Det betyder ju inte att den akademiska friheten hotas eller att det fria meningsutbytet inte får fortsätta.

Med andra ord tillmäter sig Torbjörn Tännsjö sig själv en betydelse som företrädare för den akademiska friheten som inte står i rimlig proportion till verkligheten.