onsdag, oktober 19, 2005

Lindströms pladder

Lars Lindström finns det någon som heter och skriver någon slags kolumner i Expressen. På tisdagen (2005-10-18) skrev han bl a följande:

"Pappa har viktigt jobb. Pappa pratar i mobil. Pappa har inte tid. Men däremot har pappa tid att ha sex med barnflickan. Hur går det ihop? Ozzy Osbourne låg med barnflickan när Sharon var på sjukhuset och födde sonen. Trasslet mellan stjärnskådisarna Jude Law och Sienna Miller verkar mest handla om att killen haft ihop det med barnflickan. Undrar om kristdemokraterna har tänkt på det. Alltså i debatten om hushållsnära tjänster. Först får gubbarna dra av sig byxorna och sätta på pigan och sedan dra av kostnaden i deklarationen, är det så Göran Hägglund tänker? Den nya kärnfamiljen: mamma, pappa, barnflicka, barn.

Hur man än ser på saken verkar barnflickor mest vara till för männen. Inte skaffade pastorsparet i Knutby barnflicka för att första frun inte ville ta hand om sina barn. Nej, det var för att pastorn var för upptagen när hustrun skulle sjunga i kören. Folkpartiet menar att "skatterabatt för hushållsnära tjänster är vägen in på arbetsmarknaden för många människor och kan ge riktiga jobb". Ja, se bara på Abbie Gibson. När hon sparkats som barnflicka hos Beckhams drog hon direkt in en miljon kronor som medieinformatör."

Det är enormt vilka intellektuella giganter vi har som kolumnister. De har en sällsynt kapacitet och förmåga att dra generella slutsatser av enstaka fall. Tre barnflickors historia är tillräcklig för att håna och förkasta ett förslag om hushållsnära tjänster. Märkligt nog gör denne Lindström ingen som helst undersökning av hur det fungerar i länder som redan har detta system.

Frågan om skattelättnader för hushållstjänster är noga utredd och analyserad. Kunskaper och erfarenheter finns att hämta i en rad andra EU-länder, som t.ex. Danmark, Holland och Finland som öppnat marknader för privata hushållstjänster, men också från försöksverksamheter som bedrivits i Sverige med mycket gott resultat, exempelvis EU-projektet "Humlan" i Kungälv. De erfarenheter och kunskaper som redan inhämtats visar bland annat följande: Det finns en stor efterfrågan på hushållstjänster. De finska erfarenheterna pekar på att efterfrågan vid rätt pris är mycket stor, ja så stor att man nu i Finland skall utvidga systemet genom att göra reglerna mera generösa.

Om Lindström har rätt i sin tes så skulle erfarenheterna från dessa länder och försök huvudsakligen resultera i otrohet och skilsmässor m.m.

Med andra ord: Lars Lindström ägnar sig bara åt meninglöst pladder. Eller för att travestera Kjellgren "man äger ej snille för det att man är kolumnist".

torsdag, oktober 13, 2005

Statsministern och kriminaliteten

Under onsdagens partiledaredebatt i riksdagen (2005-10-12) sa statsminister Göran Persson att "sociala motsättningar skapar kriminaliteten". Detta i en replik till moderatledaren.

Uttalandet var ingen tillfällighet. Tidigare s-kongresser har uttalat att "ökade klyftor, kraftigt stigande arbetslöshet och tilltagande utslagning, skapar en grogrund för ökad brottslighet".

Det finns inget stöd för denna socialdemokratiska belastningsteori. De empiriska studierna tyder ju närmast på ett positivt samband mellan ökat välstånd och ökad brottslighet. Statsministern och socialdemokraterna försöker flytta ut ansvaret från brottslingen.

Vad det i grunden handlar om är de gamla belastningsteorierna (strain theorys). Under de senaste 50 åren har tendensen varit att understryka situationsbetingade eller strukturella orsaker till brott och att förneka individuella skillnader. Dessa rättspositivister frågar sig inte "Vad är brott?" utan "Vad är orsakerna till brott?". På så sätt blir brott definierad av sina orsaker. Det är egentligen ett ohållbart förhållningssätt.

Belastningsteorierna torde ha sin främste ingenjör i Robert Merton (1938). Hans tes är att om människor är naturligt sociala så kan inte egenintresset antas som ett generellt motiv för deras kriminella framfart. I stället måste motivet för brott vara skapat av onaturliga omständigheter. Motivet måste vara producerat av någon "motsägelse", "åtskiljande" eller annan "abnormitet" i samhället, t ex arbetslöshet eller som Persson säger "sociala motsättningar".

Problemet för dem som hävdar detta är att de inte har något brottskoncept, därför måste de vidareutveckla typerna av brottslingar. Det leder till en typologisering utan ände.

Stanfordforskarna Michael R Gottfredson och Travis Hirschi genom sitt verk "A General Theory of Crime" har sedan länge skjutit Perssons argument i sank.

Det finns en naturlig mänsklig benägenheten att söka nöje och tillfredsställelse och att undvika smärta och lidande. Nästan alla brott är enkla, triviala, lätta åtgärder som syftar till att tillfredsställa ögonblickets önskningar. Det är denna insikt som påverkat teorin om brist på en inre självkontroll som generell grund för brottslighet. Det är deras huvudtes.

Brott är enligt stanfordforskarnas synsätt uttryck för: kortsiktig, omedelbar tillfredställelse av egen‑intresset som uppnås genom handlingar där tvång och bedrägeri används. Det finns en gemensam struktur och ett gemensamt orsakssammanhang för alla handlingar som förknippas med brott.

Teorin går ut på att det är människor, som inte tränats i inre självkontroll, de som inte fått ett felaktigt beteende korrigerat, som har benägenhet att begå brott. Inte så att alla med låg inre kontroll begår brott, men denna faktor utgör så att säga disponibilitet för brottslighet. Hög självkontroll åstadkoms enligt forskarna bara genom internaliseringen (värde- och normöverföringen under de tidiga åren). Brott är enligt detta synsätt en del av ett bredare spektrum av avvikande beteende.

Det är där den kriminalpolitiska debatten borde starta, i stället får vi en meningslös diskussion mellan belastningsteoretikerna och de som tror att straffvärdet har en individuell prevention i sig.

tisdag, oktober 04, 2005

Människans värdighet och duschen

I söndags skrev Nina Björk Söndagskolumnen i DN (2 okt 2005). Hon för där en intressant diskussion om vad det är som ligger i begreppet människans värdighet. Hon skriver:

"Om människan ingenting är, hur vet vi då när vi förbryter oss mot henne? Hur vet vi när hon förlorar sin värdighet? Och hur vet vi tvärtom när hon inte gör det; hur vet vi när människan så att säga fungerar? Ett kylskåp fungerar om det håller mjölken kall. En såg fungerar om den klyver en planka. Men när fungerar en människa?"

Fler borde intressera sig för den typen av frågeställningar som ju egentliga är fundamentala för livet och samhället. Fast sedan tappar Nina Björk tråden ordentligt:

"För ja, jag talar om moral. Inte för att jag talar om sexualitet, skilsmässor eller Gud, utan för att jag talar om en diskussion kring mänskligt liv. Och där har inte traditionella moralkonservativa krafter något företräde framför radikala. Tvärtom. För att en sådan diskussion inte ska urarta till idealism krävs att vi drar in vårt ekonomiska system i den (och där om inte förr bör väl kristdemokraten kunna gå och duscha)."

Skrev hon det i duschen? Här tappar hon greppet över diskussionen. Kristdemokrater har tydligen inte den mänskliga värdighet som behövs för att följa diskussionen, om man får tro henne på denna punkt. Dessvärre säger det en del om Björks människosyn. En exkluderande människosyn.

Sedan kommer ett resonemang kring Marx teorier. Visst Marx kunde göra utmärkta analyser kring samtiden, problemet var möjligen hans slutsatser

"Människan har inget facit mot vilket vi kan mäta henne. Men just för att det förhåller sig så finns det bara ett sätt att behålla ett ord som värdighet. Det är att föra en diskussion kring vad vi vill att mänskligt liv ska vara. Helt enkelt göra denna moraliska diskussion till föremål för politik och ekonomi.", skriver Nina Björk avslutningsvis.

Jaha, men Nina har ju sorterat vilka som skall få vara med att föra den diskussionen. Frågan är utifrån vilket facit då?