I söndags skrev Nina Björk Söndagskolumnen i DN (2 okt 2005). Hon för där en intressant diskussion om vad det är som ligger i begreppet människans värdighet. Hon skriver:
"Om människan ingenting är, hur vet vi då när vi förbryter oss mot henne? Hur vet vi när hon förlorar sin värdighet? Och hur vet vi tvärtom när hon inte gör det; hur vet vi när människan så att säga fungerar? Ett kylskåp fungerar om det håller mjölken kall. En såg fungerar om den klyver en planka. Men när fungerar en människa?"
Fler borde intressera sig för den typen av frågeställningar som ju egentliga är fundamentala för livet och samhället. Fast sedan tappar Nina Björk tråden ordentligt:
"För ja, jag talar om moral. Inte för att jag talar om sexualitet, skilsmässor eller Gud, utan för att jag talar om en diskussion kring mänskligt liv. Och där har inte traditionella moralkonservativa krafter något företräde framför radikala. Tvärtom. För att en sådan diskussion inte ska urarta till idealism krävs att vi drar in vårt ekonomiska system i den (och där om inte förr bör väl kristdemokraten kunna gå och duscha)."
Skrev hon det i duschen? Här tappar hon greppet över diskussionen. Kristdemokrater har tydligen inte den mänskliga värdighet som behövs för att följa diskussionen, om man får tro henne på denna punkt. Dessvärre säger det en del om Björks människosyn. En exkluderande människosyn.
Sedan kommer ett resonemang kring Marx teorier. Visst Marx kunde göra utmärkta analyser kring samtiden, problemet var möjligen hans slutsatser
"Människan har inget facit mot vilket vi kan mäta henne. Men just för att det förhåller sig så finns det bara ett sätt att behålla ett ord som värdighet. Det är att föra en diskussion kring vad vi vill att mänskligt liv ska vara. Helt enkelt göra denna moraliska diskussion till föremål för politik och ekonomi.", skriver Nina Björk avslutningsvis.
Jaha, men Nina har ju sorterat vilka som skall få vara med att föra den diskussionen. Frågan är utifrån vilket facit då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar