torsdag, oktober 24, 2013

Etiken måste kombineras med klokhet


Kronofogden jagar ut 96-åring från sitt hus. Detta trots att bygdens bankdirektör ringde myndigheten innan auktionen – och utlovade pengar.

– Jag kan inte se att vi skulle ha kunnat göra något annorlunda. Utifrån det måste jag säga att jag är nöjd, säger en enhetschef på Kronofogden.

99-åring ber om plats på äldreboende men får ingen. Situationen upprör många. Han har svårt att gå, han har ramlat svårt två gånger och på grund av det legat på sjukhus tre veckor. Men kommunen ordnade bara med en toaletthink i vardagsrummet. Kommuntjänstemännen anses ha tolkat reglerna rätt, ändå blir det fel.  

91-årigt par vägras gemensamt boende. Detta trots att det finns en ny lag på området. De här olika nyheterna kunde vi läsa och höra om för någon tid sedan.

Aristoteles hade nog rätt: det gäller inte bara att reflektera över det moraliskt goda utan också över hur vi praktiskt kommer dit, till detta goda.

-En etik blott inriktad på generella principer och effektivitet riskerar att förlora blicken för det enskilda fallet och därmed bli praktiskt ointressant, skriver Ola Sigurdson, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap. Detta i sin bok De Prudentia, dvs om klokheten.

Och klokheten är verkligen ingen naturbegåvning. Den är något man förvärvar genom erfarenhet. Man kan tycka att den är något eftersatt i vår tid. Eller rättare sagt att den är på undantag.

En annan professor, Gunilla Silfverberg på Ersta-Sköndal, har just tagit upp detta med praktisk klokhet. Hon har försökt visa varför experterna på hemtjänstens etik är vårdbiträdena snarare än etikerna. Enligt henne så är det inte förmågan att räkna som är avgörande för vårdbiträde, utan sådana förmågor som empati och gott omdöme. Och sådana förmågor ger sig inte av sig själva utan lärs in av livet självt. Därför, säger Sigurdson, är det viktigt att tillgodogöra sig miljöer där empati och gott omdöme odlas.

-Det kloka vårdbiträdet har blick för vad som krävs för ett värdigt liv.

När jag reflekterar över dessa tankar rinner en riksdagsmotion (KD) från 80-talet i minnet. Idén var salig Hardy Hedmans. Nämligen rätt för tjänsteman att vägra fatta beslut vid uppenbart orimliga konsekvenser vid lagtolkning och regeltolkning. Det är kanske inte så enkelt att konstruera en lag eller lagar så att detta uppfylls. Men vi behöver en ny kultur i samhällsapparaten, en klokhetens kultur.

Genom Silfverbergs aristoteliska dialogmodell erbjuds vi en möjlighet att reflektera över de moraliska processerna i en pågående praktik men också möjlighet att fördjupa vår förståelse av moral, skriver Sigurdson.

Vi behöver med andra ord en klokhetens pånyttfödelse. Inte bara i äldreomsorgen.
-----
Den här bloggen har varit inaktiv länge, nu drar jag så sakteliga igång den genom att återge min lederkrönika i dagens nummer av Kristdemokraten