tisdag, december 30, 2014

Decemberöverenskommelsen


När krutröken från den första debatten angående decemberöverenskommelsen nu håller på att lägga sig kan det vara dags att bena upp de olika frågeställningarna. Under en hel del år var mina barn trötta på mig för jag försökte ofta få dem att inse att man måste tänka runt hörnet. Men både i livet och i politiken måste man göra just det, dvs. se konsekvenserna på lite sikt.
Läget är följande: ett parti i riksdagen, Sverigedemokraterna, har bestämt sig för att frångå praxis i budgetomröstningarna (och om den ekonomiska politiken) och bedriva s k taktisk röstning. Denna taktik går ut på att fälla varje årsbudget eller vårens tilläggsbudget för att pressa fram eftergifter i migrationspolitiken. Innebörden av detta är att vi skulle få regeringskriser två gånger om året.

På detta kan politikerna i de andra partierna reagera på lite olika sätt

  1. Inte göra någonting utan acceptera sakernas tillstånd. Troligen inte så många som hyllar den ståndpunkten.
  2. Bilda en regering som har Sverigedemokraterna (SD) som stödparti. Inget av de andra partierna tycker att det är en bra idé.
  3. Bilda en majoritetsregering med ett antal av de övriga partierna. Alternativt en minoritetsregering med stödpartier i riksdagen som skapar majoritet. Inte heller detta tycker dessa partier är bra idéer.
  4. Justera riksdagsordningens regler för omröstning så att taktisk röstning inte går att använda. Problemet med ett sådant förfarande är att varje riksdagsledamot äger sitt mandat och kan fritt utöva sin rösträtt. Begränsningar här skulle kunna ses som en manipulation. Dessutom är det tveksamt om det skulle lösa det som är problemet.
  5. De andra partierna kan möta SD:s förändrade praxis genom att själva ändra sin praxis för röstning för att på sätt möjliggöra för minoritetsregeringar att få igenom sina budgetar. Och det är just detta som sex partier nu gjort genom att den s k decemberöverenskommelsen.

Nu har det uppstått en kritisk efterdebatt om denna överenskommelse. Övertonerna har varit många och delvis osakliga. Min fråga till alla kritiker av överenskommelsen är: vilket alternativ av de ovan skulle ni valt? Eller finns det något annat alternativ? En kritik har varit att riksdagens majoritet inte kommer att avspeglas i besluten; är det då något av alternativen a-c som avses?

I överenskommelsen bör man skilja på statsministeromröstningar och budgetomröstningar. I den första gäller enligt Regeringsformen (grundlag) s k negativ parlamentarism, dvs den statsminister kan bli vald som inte har en majoritet emot sig. De sex partierna har enat sig kring att det block som är det relativt största i den frågan ska få statsministerposten genom att det andra blocket då lägger ner sina röster. Här vet vi att Vänsterpartiet aldrig kommer att rösta för en kandidat från Alliansen.

Vad gäller budgetfrågan gäller följande:

Förslaget till rambeslut samt riktlinjer för den ekonomiska politiken från den partikonstellation som är störst släpps fram vid budgetomröstning i kammaren. Om det finns en risk för att förslaget annars skulle falla avstår övriga partier som står bakom denna överenskommelse från att delta i omröstningen. Detsamma gäller även vid beslut om ändringsbudget och vårproposition (inklusive riktlinjer för den ekonomiska politiken).”

 

Här finns två möjligheter och jag utgår då från nuvarande mandatperiod (utfallet efter 2018 vet ingen). Om Alliansen gemensamt lägger fram en alternativ budget till S-MP-regeringens så måste Alliansen avstå i slutvoteringen. Men observera ordet ”om”. Det vill säga att om Allianspartierna lägger var för sig budgetförslag så är det riskfritt för dem att också rösta på dem i voteringsomgångarna. Då behöver man inte avstå. Möjligen kan Allianspartierna ha ett behov av att skriva en gemensam reservation om den ekonomiska politiken (en brödtext om inriktning) och då måste man avstå på en sådan punkt.

 

Intressant är att om Allianspartierna var för sig lägger egna budgetförslag så behöver inte S-MP-regeringen något stöd från Vänsterpartiet för att få igenom sin budget. Däremot om Alliansen lägger en gemensam budgetmotion så måste V in i bilden för regeringen, för annars blir Alliansen ” den partikonstellation som är störst”.

 

Så är bakgrunden till det hela. Jag är numera närmast en åskådare i politiken och jag hade tyckt det varit spännande med ett extraval, men även en åskådare måste försöka tänka runt hörnet för risken för att vi får minoritetsregeringar framöver är påtaglig. Därför anser jag att överenskommelsen är bra. Dess kritiker borde klargöra vad som är deras alternativ!