måndag, april 10, 2017

Sent ska syndaren...


Sent ska syndaren vakna…

Idag läser jag i ett TT-telegram att justitieminister Morgan Johansson öppnar för att kriminalisera deltagande i en terroristorganisation och säger att det hittills har bedömts kunna krocka med den grundlagsfästa föreningsfriheten. Jaha, det är ju på tiden. I riksdagen och i medierna har jag sedan början på nittitalet drivit frågan om att kriminalisera deltagande i och stöd till kriminella organisationer (typ terroristorganisationer eller i övrigt organiserad brottslighet. Och när EU genomdrev det här kravet i ett direktiv försökte s-regeringen och även alliansen krypa undan genom snack om att hänvisa till stämpling och förberedelse till brott. T ex ansåg lagrådet att det inte var till fyllest. Det är illa när regeringsmakten tar 25 år på sig att överhuvudtaget öppna för det här. Tiden är kort om man vill genomföra en grundlagsändring (måste levereras i december och då kan det ändå inte träda i kraft förrän 2023)). I nedanstående artikel från november 2007 skriver jag om de här frågorna. Den återges nedan.

Ett effektivt rättsmedel mot organiserad brottslighet
I grunden har den organiserade brottsligheten samma drivkrafter om snabb behovstillfredsställelse och bortseende från långsiktiga kostnader både för den enskilde och samhället som vanliga brott. Skillnaden består i allmänhet av en annan grad av impulsivitet. Det finns skilda former av organiserad brottslighet, en del av ideologisk karaktär (rasism och terrorism), andra av ren maffiakaraktär.
Den senaste tiden har uppmärksamheten riktats mot just denna typ av brottslighet. Jag behöver här inte trötta med exempel. Däremot finns det anledning att påminna om att det faktiskt finns verksamma medel som Sverige medvetet avstått från att använda sig av, trots att den diskussionen förs inom EU-kretsen. Nämligen möjligheten att kriminalisera den enskilda människans stöd eller delaktighet i kriminella organisationer. När svenska politiker i EU-arbetet möter de här frågeställningarna kan man vara med om att acceptera regelverk på området, men sedan gömmer man sig själv bakom klausuler om den nationella konstitutionella rätten och kan därmed avstå från det instrumentet.
Det är dags att ompröva den svenska naivismen på området. Javisst, det kräver grundlagsändring, men det måste vägas mot den nuvarande handfallenheten i den här brottsbekämpningen. Det löser inte alla problem men kan bli ett verkningsfullt verktyg.
Jag har personligen drivit den här frågan sedan börjat på 90-talet och sedermera har mitt parti – kristdemokraterna – följt upp den i motioner under oppositionstiden.
Förre JK Hans Stark fick av en tidigare regering uppdraget att titta på frågeställningen om organiserad rasism. Han levererade det betänkandet för 16 år sedan (SOU 1991:75) (min anm nu är det snart 26 år sedan). Inga andra än vi kristdemokrater har följt upp detta. Hans Starks förslag att kriminalisera enskilt deltagande i och/eller stöd till sådana organisationer är betydligt effektivare än ropen på förbud mot organisationer som sådana.

Eftersom Sverige saknar en generell organisationslagstiftning är det svårt - för att inte säga meningslöst - att direkt förbjuda rasistiska eller likvärdiga organisationer. Eftersom det inte finns specificerade bestämmelser om ideella föreningar så kan den förening som förbjuds idag, snabbt återuppstå under annat namn i morgon. Därför är det mycket effektivare att kriminalisera det enskilda deltagandet i den typen av organiserad verksamhet. Ett organisationsförbud skulle inte gå att upprätthålla.
Förslaget går ut på att den som deltar eller lämnar stöd till en sammanslutning som ägnar sig åt rasistisk förföljelse - antingen genom att ligga bakom eller uppmana till allvarliga brott – skall betraktas som kriminell i lagens mening.

Förslaget var riktat mot ”sammanslutningar som strävar efter att med våld eller liknande brottslighet mot person eller egendom förverkliga rasistiska syften” och det är ”den enskildes befattning” med sådana sammanslutningar som skall kriminaliseras. Kriterier för ingripande skall vara någon form av våld, hot eller tvång. Det finns alltså invävt en rad distinkta kriterier i förslaget.

Men modellen är användbar på all organiserad brottslighet, det må vara maffiagäng eller terroristorganisationer. Den organiserade rasismen är egentligen en yttring av det mer generella begreppet organiserad brottslighet eller med andra ord kriminella organisationer
Det grundläggande synsätt som utredningen anlägger om att sammanslutningen skall anses medverka eller uppmuntra till brottslighet som innebär hot, våld eller tvång kan anses vara tillräcklig som grund för ingripande. Detta synsätt är generellt till sin karaktär.

Det kan nämnas att den tyska strafflagen har ovanstående inriktning där begreppen är generella och inriktas på enskilds deltagande eller stöd för föreningar ”vars ändamål och verksamhet är inriktad på att begå straffbara handlingar”.

Kriminalisera man enskilds deltagande eller stöd till kriminella organisationer, så kommer det att kräva grundlagsförändringar vad gäller föreningsfriheten och en justering i brottskatalogen i tryckfrihetsförordningen. Det är alltså hög tid att handla om vi skall kunna ha ett effektivt rättsmedel inom de närmaste åren.
Ingvar Svensson

Riksdagsledamot (kd)” (numera f d)