Mytbildningar och gruppfördomar florerar flitigt - inte minst i medievärlden. Och vi har kanske alla ett behov av att konstruera konspirationsteorier och systematik kring beteenden i vår omvärld; det gör ju världen så mycket enklare att förklara. Men många gånger är det vi söker djupgående förklaringar på en serie tillfälligheter och slumpmässiga sammanträffanden. Det gäller att hålla tanken klar så att man inte går på de vanliga felsluten.
I DN Kultur skrev igår (den 26 feb 2005) Lars Linder en recension av "Why America´s top pundits are wrong". Den var intressant eftersom boken anlyserar "sanningar" som producerats av ledande opinionsbildare men som bygger just på myter och felslut. Lars Linder skriver:
"Och just det, menar de, är den antropologiska vetenskapens kanske viktigaste budskap till en värld där oro och panik inför brutala förändringar lätt skapar misstänksamhet människor emellan. Inget, säger inget, i människans sociala beteende är etniskt eller kulturellt förutbestämt. Hon är aldrig jude eller grek först och främst, utan människa."
Först och främst människa! Just det. Det måste alltid vara det centrala att se människan, personen. Att se henne som ett subjekt. Som ansvarig för det hon själv gör och tänker, inte för det som andra i hennes etniska eller sociala tillhörighet gör och tänker.
Brottsbenägenhet, t ex, är inte grupprelaterad utan individrelaterad, eller skulle jag hellre säga, personrelaterad. Alla män är inte potentiella våldtäktsmän. En man har ingen kollektiv skuld för att andra män begår brott i form av misshandel eller våldtäktet. Det där grupprelaterade tänkandet om den typen av ansvar visar bara att man inte har sett varje enskild människa som en person.
Att se varje människa som en ansvarig person är som jag ser det grunden för det goda samhällsbyggandet. Det gäller att utgå från människans värde, behov, förutsättningar och uppgift. Det är ett värdeorienterat synsätt. Motsatsen är det systemorienterade synsättet; ett synsätt där man pressar in människor i mallar de inte passar i. Både liberalismen och socialismen är uttryck för detta felslut. Vårt stora samhällsproblem är att dessa "top pundits" dominerar både medievärlden och den politiska världen.
("Pundits" är i USA en vanlig, lätt skämtsam beteckning på den brokiga skara av tyckare och skribenter som fyller de stora tidningarna med hårt profilerade och tvärsäkra åsikter om landets och världens ödesfrågor. Enligt ordboken betyder pundit "lärd bramin", svenska ord med liknande valör kan vara "orakel" eller "förståsigpåare". Detta enligt Lars Linder.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar