Nu har regeringens proposition med genomförandet av sanktionsdirektivet landat på riksdagens bord, de s k IPRED-lagarna. Eller som de också kallas fildelningslagarna. Fast det är ju inte de egentliga namnen, de kallas upphovsrättslagen, varumärkeslagen, mönsterskyddslagen, etc.
Tidigare har riksdagen antagit straffbestämmelser för olaglig fildelning. Det som nu sker är rätten för rättighetsinnehavare att få ut personuppgifter som är kopplade till IP-adresser på nätet som ägnar sig åt olaglig uppladdning och nedladdning. Ett område som inte är helt enkelt att hantera.
Numera ligger immaterialrätten på näringsutskottet i riksdagen. De tidigare straffbestämmelserna var jag med och hantera i kristdemokraternas lagkommitté. De föreslagna bestämmelserna har jag därför inte fördjupat mig alltför mycket i. Men efter det att lagrådsremissen kom tillbaka från lagrådet kollade jag igenom förslaget och funderade över två punkter. Det var dels om den proportionalitetsbedömning som lagrådsremissen innehöll var rimlig och dels frågan om retroaktivitet. Båda synpunkterna levererade jag in till kristdemokraternas samordningskansli i regeringskansliet.
I lagrådsremissen stod följande och lagrådet hade ingen invändning mot det: "Regeringen delar den uppfattning som fördes fram i promemorian, att de nya bestämmelserna om informationsföreläggande, i likhet med vad som gällde vid införandet av bestämmelserna om intrångsundersökning, bör tillämpas också i fråga om sådana intrång eller försök eller förberedelser till intrång som har begåtts före ikraftträdandet."
Det där fann jag stötande. Straffbestämmelser får inte var retroaktiva och skatteregler får bara vara det om de är gynnande. Nu gäller det här visserligen civilrätt och här kan man inte använda s k analog rättstillämpning vad gäller retroaktiviteten. Men det stötte ändå min rättskänsla. Man bör kunna veta vad man kan drabbas av om man ägnar sig åt sådan tveksam verksamhet. Så jag protesterade, närmare bestämt den 11 november. Vårt samordningskansli svarade att det var svårt att göra substantiella förändringar efter att en lagrådsremiss gått iväg (och det visste jag redan), men skickade ändå mina protester in till departementet.
Den 13 november svarar departementet att det är mycket tveksamt om Sverige får göra undantag för intrång som har begåtts före ikraftträdandet, eftersom direktivet inte innehåller några övergångsbestämmelser som tillåter detta. Jaha, tänkte jag, då får jag väl skriva en motion när proppen kommer. Men så hände något – den 21 november på morgonen antydde någon tjänsteman på departementet i media att man skulle titta på retroaktivitetsfrågan och senare på dagen bekräftade justitieministern att hon gett sina tjänstemän instruktioner om att titta på retroaktivitetsfrågan. Och den 25 november kom beskedet om att man löst detta genom en övergångsbestämmelse i de olika lagarna. Det blir alltså ingen retroaktivitet och dessutom förbättrade man proportionalitetskraven i lagarna.
Så kan det gå till…
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, sanktionsdirektivet, regeringen, kristdemokraterna
2 kommentarer:
"var jag med och hantera"
Antingen "var jag med att hantera" eller "var jag med och hanterade".
Principiellt sett är retroaktiviteten som jag ser det problematisk bara i den mån skadeståndsnivåer etc. påverkas av lagförändringen. Det är väl få som har problem med att polisen använder DNA-teknik för att klara upp gamla brott. Förutsägbarhet handlar om vilka handlingar man kan straffas för och hur påföljden ser ut, inte att man ska kunna förutsäga risken för att åka fast för handlingar man vet är otillåtna.
Nej, det stötande med IPRED-lagen är rättsosäkerheten och integritetskränkningen det innebär att lämna ut abonnentuppgifter till privata intressenter som presenterar "bevis" som egentligen inte är mer än en parts påstående om vad som skett.
Om du t ex. på grund av denna kommentar skulle vilja eftersöka mitt fulla namn och adress skulle du riskfritt kunna göra det med IPRED-lagen. Du skulle eventuellt även ha möjlighet att kartlägga delar av mina andra, helt lagliga men privata, nätvanor.
Det är helt absurt att nu vem som helst ska kunna få ut uppgifter som polisen i nuläget inte kan få ut med mindre än misstanke om brott som kan ge fängelse.
Skicka en kommentar