Kronofogden jagar ut 96-åring
från sitt hus. Detta trots
att bygdens bankdirektör ringde myndigheten innan auktionen – och utlovade
pengar.
– Jag kan inte se att vi
skulle ha kunnat göra något annorlunda. Utifrån det måste jag säga att jag är
nöjd, säger en enhetschef på Kronofogden.
99-åring ber om plats på
äldreboende men får ingen. Situationen
upprör många. Han har svårt att gå, han har ramlat svårt två gånger och på
grund av det legat på sjukhus tre veckor. Men kommunen ordnade bara med en
toaletthink i vardagsrummet. Kommuntjänstemännen anses ha tolkat reglerna rätt,
ändå blir det fel.
91-årigt par vägras gemensamt
boende. Detta trots att det finns en ny lag på området. De här olika nyheterna
kunde vi läsa och höra om för någon tid sedan.
Aristoteles hade nog rätt: det
gäller inte bara att reflektera över det moraliskt goda utan också över hur vi praktiskt kommer dit, till detta
goda.
-En etik blott inriktad på
generella principer och effektivitet riskerar att förlora blicken för det
enskilda fallet och därmed bli praktiskt ointressant, skriver Ola Sigurdson, professor i
tros- och livsåskådningsvetenskap. Detta i sin bok De Prudentia, dvs om
klokheten.
Och klokheten är verkligen ingen
naturbegåvning. Den är något man förvärvar genom erfarenhet. Man kan tycka att
den är något eftersatt i vår tid. Eller rättare sagt att den är på undantag.
En annan professor, Gunilla
Silfverberg på Ersta-Sköndal, har just tagit upp detta med praktisk klokhet.
Hon har försökt visa varför experterna på hemtjänstens etik är vårdbiträdena
snarare än etikerna. Enligt henne så är det inte förmågan att räkna som är
avgörande för vårdbiträde, utan sådana förmågor som empati och gott omdöme. Och
sådana förmågor ger sig inte av sig själva utan lärs in av livet självt.
Därför, säger Sigurdson, är det viktigt att tillgodogöra sig miljöer där empati
och gott omdöme odlas.
-Det kloka vårdbiträdet har
blick för vad som krävs för ett värdigt liv.
När jag reflekterar över dessa
tankar rinner en riksdagsmotion (KD) från 80-talet i minnet. Idén var salig
Hardy Hedmans. Nämligen rätt för tjänsteman att vägra fatta beslut vid
uppenbart orimliga konsekvenser vid lagtolkning och regeltolkning. Det är
kanske inte så enkelt att konstruera en lag eller lagar så att detta uppfylls. Men
vi behöver en ny kultur i samhällsapparaten, en klokhetens kultur.
Genom Silfverbergs
aristoteliska dialogmodell erbjuds vi en möjlighet att reflektera över de
moraliska processerna i en pågående praktik men också möjlighet att fördjupa
vår förståelse av moral, skriver Sigurdson.
Vi behöver med andra ord en
klokhetens pånyttfödelse. Inte bara i äldreomsorgen.
-----Den här bloggen har varit inaktiv länge, nu drar jag så sakteliga igång den genom att återge min lederkrönika i dagens nummer av Kristdemokraten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar