Evenemangslista. Såg ordet för någon vecka sedan. Det var
länge sedan sist. Och det handlar om Sotji 2014 – vinter-OS (Sochi heter det
officiellt). MTG har köpt sändningsrättigheterna och svensk public-service som
sänt i 60 år står utan ens ackrediteringsmöjligheter. TV-tittarna som bara har
de fria kanalerna kommer inte att kunna se OS.
Det hade man kunnat om den förra regeringen och den
nuvarande varit på alerten. För det finns nämligen en möjlighet för regeringen att upprätta en evenemangslista.
Och i tillkomsten av denna lag var jag i allra högsta grad inblandad – man kan säga att utan mig hade lagen inte
kommit till.
Men först något om lagens innebörd. Den återfinns i
radio- och tv-lagen, 5 kap 9 §:
Den som sänder TV-program och som innehar den exklusiva rätten till en
TV-sändning från ett svenskt eller utländskt evenemang som är av särskild vikt
för det svenska samhället får inte,
om han sänder evenemanget, utnyttja rättigheten på
ett sådant sätt att en väsentlig del av allmänheten i Sverige utestängs från möjligheten
att i fri TV se evenemanget i
direktsändning eller, om det finns saklig grund till det, med en mindre
tidsförskjutning, De evenemang som avses är sådana som
inträffar högst en gång om året och som intresserar en bred allmänhet i
Sverige.
Om regeringen fixar en
sådan lista måste den delges EU-kommissionen som ska publicera den i EU:s
officiella tidning.
Den förra s-regeringen la på hösten 1998 förslag på den
här lagstiftningen. Moderaterna var de enda som motionsvis motsatte sig detta.
Svensk idrotts inkomstmöjligheter skulle minska genom en sådan lista hävdades
det. I utskottet (KU) fick de stöd av folkpartiet och något oväntat av
vänsterpartiet. S, mp, c och kd var för. Men sedan hände något.
Vid höstens kungamiddag dök Bo Lundgren (M) upp och var mäkta förgrymmad i frågan. Vår partiledning utsattes dessutom för
påtryckningar från idrotts-Sverige. Och helt hastigt inkallades ett extra
gruppmöte för vår partigrupp tidigt på morgonen när frågan skulle upp i
kammaren, vi skulle byta fot och rösta nej. Därmed skulle förslaget falla. Men
det är inte helt enkelt att köra över mig. Jag vägrade att i det läget gå på
avslagslinjen, någon annan skulle få ta det. Men det ansågs inte heller bra.
Kompromissen som jag föreslog var att jag i mitt anförande skulle ställa ett
antal frågor till kulturministern, om de inte besvarades nöjaktigt skulle jag
begära återremiss. Så blev det. Jag ställde frågorna och de besvarades
nöjaktigt så jag begärde inte återremiss. Men jag hade väckt frågan så återremissen
begärdes av Kenneth Kvist (V). Och den blev ett faktum eftersom det finns ett
minoritetsskydd för återremiss.
Så landade frågan på mitt bord. Efter diskussioner med
främst fotbollsförbundet landade jag i att föreslå att lagen antogs åtföljt av
ett särskilt tillkännagivande från riksdagen. Det formulerades på följande
sätt:
När det gäller idrottsevenemang där rättigheter
upplåtits av inhemska arrangörer har de problem som en lista är tänkt att lösa
hittills inte varit för handen. Arrangörerna har försökt göra evenemangen tillgängliga
för en väsentlig del av befolkningen - detta i såväl deras egna som deras sponsorers
intresse. Med hänsyn till svensk idrotts ekonomi och konkurrenskraft anser utskottet
därför att idrottsevenemang i Sverige där rättigheter upplåts av inhemska arrangörer
skall lämnas utanför en eventuell lista. Utskottet förutsätter att regeringen
inhämtar riksdagens godkännande om någon annan bedömning aktualiseras. Enligt utskottets
mening
bör detta ges regeringen till känna.
Nu visade det sig att moderaterna och folkpartiet
tillsammans med vänsterpartiet stödde min linje i andra hand. Därmed hade vi
majoritet. Intressant var att inför beslutet i kammaren hade s+mp+c en avslagsreservation på tilläggsbeslutet,
m+fp en mot principen om lista och v ett särskilt yttrande mot principen om
lista. Kd var alltså enda partiet för kompromissen men fick alltså stöd i andra
hand varför det också blev riksdagens beslut, vilket gäller än idag.
Varför har det då inte blivit en evenemangslista? En
tjänsteman på SvT berättade en gång för mig att den dåvarande s-regeringen inte
trodde att EU-kommissionen skulle godkänna en lista med den begränsningen. Men
det vet man inte. Dessutom är ett tillkännagivande inte rättsligt bindande för
regeringen, vidare kan regeringen nu efter 14 år också inhämta riksdagens
godkännande för en annan ordning. Men varken den tidigare eller nuvarande
regeringen har agerat i frågan. Därför blir det inga OS-sändningar i de fria
kanalerna i vinter, möjligen skulle regeringen kunna agera inför sommar-OS
2016.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar