torsdag, april 16, 2015

Förnyelse är bara ett ord

Det finns ett mantra som tycks upprepas i den interna partidebatten – förnyelse. Ibland åtföljs det av ord som förändring eller förändringsprocesser. Men förnyelse är bara ett ord om det inte finns en substans bakom. Bara retorik.

Ibland används kravet på behov av förnyelse och förändring som täckmantel för den egna personens position och betydelse. Jag har sett dem komma och gå under alla år jag varit engagerad i partiet. Positionssökarna lämnar sällan några spår efter sig. De vill ha makt och inflytande men vet inte så ofta vad de ska använda makten till.

Förnyelse- och förändringsprocesser i ett parti ställer höga krav. Det behövs ett oändligt tålamod, det behövs en oändlig envishet och det behövs en tydlig målbild. En substans som säger vad det är man vill åstadkomma. Man måste veta vad man vill. Det duger inte med det som sagan om Alice i Underlandet uppvisar när Alice frågar katten vilken väg hon ska ta. Det beror vart du vill komma svarar katten och får svaret att det inte spelar så stor roll. Då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar, blir kattens råd.

Vägvalet spelar roll. Om man vet vart man vill. Jag har upplevt många förändringsprocesser i partiet. Den största var den som startade någon gång på 1980-talet och fortsatte en bra bit in på 90-talet. Det var vägen från ett ”allmänkristligt” parti till ett ideologiskt förankrat kristdemokratiskt parti. Det var ingen lätt förändringsväg och frågan kanske är om vi fortfarande har en bit kvar på den vägen – även om det är den huvudfåran som gäller.

I en sådan process får man räkna med att bli misskrediterad och ifrågasatt. Men det gäller att tålmodigt arbeta vidare om man vill åstadkomma något, om man vill komma en bit närmare målbilden.

Politiska partier är mänskliga organisationer, fyllda av ofullkomliga människor som ibland stretar åt olika håll och uppnår politiska mognad i olika takt. Att få sådana organisationer att uppnå en inre harmoni är centralt om man vill nå politiska framgångar. Det är när ett parti står enat bakom sina grundläggande mål och har en inre stabilitet som möjligheten till valframgångar finns. Ett sådant parti har inte råd med personstrider, därför att de minskar förtroendet hos väljarna.

Inte heller har vi råd med tomt prat om förnyelse utan målbild. Talet om förnyelse som saknar bakomliggande substans får mig att tänka på det gamla ordspråket: ”En vindspejare får aldrig så, och en molnspanare får aldrig skörda.”

Ovanstående är en ledarkrönika i Kristdemokraten nr 16/2015 den 16 april