Morgan Johanssons (s) naiva vetenskapssyn

Det finns ett statsråd som heter Morgan Johansson. Han skriver idag (20/4) på SvD:s Brännpunkt om farorna med religionen. Att religionen finns med i samhällsbilden ser han som ett bakslag för vetenskap och förnuftstro.
Kärnan tror han ligger i skillnaden mellan religiös tro och humanistisk grundsyn. Det behövs en kamp mot religiösa dogmer och en ny upplysningstid, påstår han.

Därmed röjer han en naiv och inskränk syn på både vetenskap och religion. Så där resonerar väl ungefär en elev i mellanstadiet. Vetenskapen har redan förklarat allt, så därför behövs bara den för ett gott liv.

Låt mig först säga att dogmatism och fanatism inte är typiska för religioner - de finns överallt där det finns människor - av en eller annan anledning inskränkta sådana De finns i socialdemokratin, hos liberaler och bland kristdemokrater och givetvis i de religiösa rörelserna. Kommunismen och nazismen har visat sig innehålla de värsta fanatikerna/dogmatikerna i modern tid, som har kostat många miljoner människoliv och omfattande kränkningar av människovärdet.

Morgan Johansson tycks tro att en humanistisk grundsyn uppstår av sig själv. Så lite begriper han av hur en kultursyn byggs upp. Den humanistiska synen har ju utvecklats inom religionerna - främst kristendomen. Han är med andra ord inte medveten om hur hans egna värderingar uppstått. Arbetarrörelsen i Sverige sprang dessutom fram ur ett enagemang hos frikyrkliga rörelser och nykterhetsrörelser. Det var ju först senare som partiet lade sig till med en i vissa delar marxistisk retorik, som lett till en konfliktyta med religionen. Morgan Johansson borde gå hem och läsa på historien!

Men okunnigheten är en sak. Hans vetenskapssyn är ju oerhört naiv för att inte säga pinsam. Det gäller att ha klart för sig att det vi kallar förnuft inte är ljuset i sig. Likt en lins, en spegel eller ett prisma kan förnuftet bryta en sanningsstråle. Men det är inte säkert att det är helheten som den bilden förmedlar. Den teologiska imperialism som länge härskade i västvärlden har nu ersatts av en vetenskaplig imperialism och det är den som Morgan Johansson gör sig till tolk för. Viktor E Frankl säger att den verkliga faran när det gäller vetenskapen är inte att vetenskapsmännen förlorat universaliteten utan i deras anspråksfullhet: "det djupt beklagliga är inte så mycket det faktum att vetenskapsmännen specialiserar sig utan snarare att specialisterna generaliserar".

De deskriptiva vetenskaperna blir ovetenskapliga eller illegitima när de hänger sig åt omfattande förklarande teorier vilka varken kan verifieras eller falsifieras genom experiment. Sådana vetenskaper är inte vetenskap utan tro, förklarade ekonomen och filosofen E.F. Schumacher på 70-talet.

Morgan Johansson borde läsa sin forne partikamrat Gunnar Myrdal. Professor Gunnar Myrdal tar upp de här frågeställningarna i sin bok "Objektivitetsproblemet i samhällsforskningen" (1968). Fakta organiserar inte sig själva till begrepp och teorier endast genom att man ser på dem; utanför en referensram av begrepp och teorier finns inga vetenskapliga data, bara kaos. Det ligger ett oundvikligt a priori-element i allt vetenskapligt arbete, skriver Myrdal. Frågor måste ställas innan svar kan ges. Alla frågor är uttryck för vårt intresse för världen - de är i grunden värderingar. Existensen av en stomme positiv vetenskaplig kunskap som är oberoende av värderingar kallar Myrdal för naiv empirism.

Vetenskapsmannen är ju inte frigjord från t ex traditionen inom det egna vetenskapsområdet. Den kan ju vara grundad medvetet eller omedvetet på vissa moralfilosofier. Det är faktiskt intressant att Gunnar Myrdal här tar avstånd från den positivism som Axel Hägerström stod bakom. Han konstaterar också något fundamentalt för all vetenskap: all brist på kunskap tenderar - i likhet med all kunskap - att vara opportunistisk.

Morgan Johansson har förstås ett syfte med sin artikel. Det är de religiösa friskolorna han vill åt. Vad annars? Vad jag förstår är han inne på farlig mark eftersom vår grundlag i fri- och rättighetskapitlet har en enda oinskränkbar rättighet, nämligen religionsfriheten. Dessutom finns det i Europakonventionen - som är svensk lag - ett krav på att staten skall tillförsäkra föräldrarna rätten att uppfostra sina barn i enligthet med deras religiösa eller filosofiska övertygelse. Morgan Johansson kanske är ute efter att alla barn skall uppfostras bara enligt hans socialistiska övertygelse? Frågan är vem som är dogmatiker egentligen.