Under onsdagens partiledaredebatt i riksdagen (2005-10-12) sa statsminister Göran Persson att "sociala motsättningar skapar kriminaliteten". Detta i en replik till moderatledaren.
Uttalandet var ingen tillfällighet. Tidigare s-kongresser har uttalat att "ökade klyftor, kraftigt stigande arbetslöshet och tilltagande utslagning, skapar en grogrund för ökad brottslighet".
Det finns inget stöd för denna socialdemokratiska belastningsteori. De empiriska studierna tyder ju närmast på ett positivt samband mellan ökat välstånd och ökad brottslighet. Statsministern och socialdemokraterna försöker flytta ut ansvaret från brottslingen.
Vad det i grunden handlar om är de gamla belastningsteorierna (strain theorys). Under de senaste 50 åren har tendensen varit att understryka situationsbetingade eller strukturella orsaker till brott och att förneka individuella skillnader. Dessa rättspositivister frågar sig inte "Vad är brott?" utan "Vad är orsakerna till brott?". På så sätt blir brott definierad av sina orsaker. Det är egentligen ett ohållbart förhållningssätt.
Belastningsteorierna torde ha sin främste ingenjör i Robert Merton (1938). Hans tes är att om människor är naturligt sociala så kan inte egenintresset antas som ett generellt motiv för deras kriminella framfart. I stället måste motivet för brott vara skapat av onaturliga omständigheter. Motivet måste vara producerat av någon "motsägelse", "åtskiljande" eller annan "abnormitet" i samhället, t ex arbetslöshet eller som Persson säger "sociala motsättningar".
Problemet för dem som hävdar detta är att de inte har något brottskoncept, därför måste de vidareutveckla typerna av brottslingar. Det leder till en typologisering utan ände.
Stanfordforskarna Michael R Gottfredson och Travis Hirschi genom sitt verk "A General Theory of Crime" har sedan länge skjutit Perssons argument i sank.
Det finns en naturlig mänsklig benägenheten att söka nöje och tillfredsställelse och att undvika smärta och lidande. Nästan alla brott är enkla, triviala, lätta åtgärder som syftar till att tillfredsställa ögonblickets önskningar. Det är denna insikt som påverkat teorin om brist på en inre självkontroll som generell grund för brottslighet. Det är deras huvudtes.
Brott är enligt stanfordforskarnas synsätt uttryck för: kortsiktig, omedelbar tillfredställelse av egen‑intresset som uppnås genom handlingar där tvång och bedrägeri används. Det finns en gemensam struktur och ett gemensamt orsakssammanhang för alla handlingar som förknippas med brott.
Teorin går ut på att det är människor, som inte tränats i inre självkontroll, de som inte fått ett felaktigt beteende korrigerat, som har benägenhet att begå brott. Inte så att alla med låg inre kontroll begår brott, men denna faktor utgör så att säga disponibilitet för brottslighet. Hög självkontroll åstadkoms enligt forskarna bara genom internaliseringen (värde- och normöverföringen under de tidiga åren). Brott är enligt detta synsätt en del av ett bredare spektrum av avvikande beteende.
Det är där den kriminalpolitiska debatten borde starta, i stället får vi en meningslös diskussion mellan belastningsteoretikerna och de som tror att straffvärdet har en individuell prevention i sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar