Att sitta i opposition i riksdagen ställer inte samma krav på disciplin i riksdagsarbetet som när man sitter i en koalitionsregering. Ännu åtta månader efter regeringstillträdet tycks det som om ett antal riksdagsledamöter inte fattat innebörden av detta. Dagens omröstning om FRA:s signalspaning är ett exempel, som dock inte hotade majoriteten. En del anser sig lite finare än andra när de skall trycka på röstknapparna.
Ett exempel av motsvarande slag hittar vi på DN-debatt den 10 juni. Åtta käcka moderater vill där ha en viss typ av äktenskapsbalk. Jag skall inte här ta upp debatten i själva sakfrågan, utan den principiella hantering de diskuterar. Artikelförfattarna är Finn Bengtsson, Ewa Björling, Inge Garstedt, Anna Kinberg Batra, Bertil Kjellberg, Olof Lavesson, Margareta Pålsson och Tomas Tobé. Alla riksdagsledamöter (m).
De skriver att med ett tydligt moderat ställningstagande finns en bred majoritet i riksdagen och de fortsätter: ”Annars är vi riksdagsledamöter beredda att i riksdagen ta ett initiativ för att få till stånd en könsneutral äktenskapsbalk under mandatperioden.” Innebörden är att om regeringen inte lyckas ena sig om en ståndpunkt som tillgodoser deras krav är de beredda att i riksdagen göra upp med oppositionen och lagstifta där.
Det är ett väldigt intressant konstaterande. Vem säger att man får agera så i just denna sakfråga? Varför finns i så fall inte denna generella rättighet för ledamöter att agera som de behagar i olika frågor? Vad är det för princip de försöker sjösätta?
Regeringen har nu skickat iväg en lagrådsremiss om det digitala TV-marknätet. Min partiledning har uppenbart ställt upp bakom den. Antag att jag tycker att det är ett uselt förslag: har jag då rätt att i utskottet göra upp med oppositionen i denna fråga? Jag kanske värderar denna fråga högt och vem kan förresten ifrågasätta min egen värdering av åtgärdernas eventuella uselhet jämfört med andra frågor?
Eller när jag sitter i EU-nämnden, där för övrigt Anna Kinberg Batra är ordförande. Kan jag där när det passar mig, t ex i de rättsliga frågorna, ansluta mig till oppositionens ståndpunkter och sabba för regeringen, bara för att jag tycker att regeringens position inte är bra?
Det är nog dags att vakna till en aning och moget börja inse vad vi som ledamöter i regeringspartier håller på med. Det finns såvitt jag förstår bara två alternativ. Antingen låter vi regeringen blir ett administrativt organ för diverse partikonstellationers politik i riksdagen eller kompromissar vi oss fram till ståndpunkter som vi sedan – oavsett om vi gillar dem eller inte står upp för i riksdagen. Det är bara att välja.
Det säger sig själv att fyra partier har olika synsätt och i sakfrågorna skall vi driva en tuff debatt internt mellan regeringspartierna för att sedan sätta oss ner och hitta väl avvägda kompromisser. En del brukar beteckna en bra kompromiss som att det är en produkt som alla är lika missnöjda med. Och förstår man inte den betydelsen av sammanhållning inom och mellan regeringspartier så bör man inte ta på sig regeringsansvaret! Då passar man bättre i sandlådan!
Intressant?
Andra bloggar om: politik, regeringen, riksdagen, moderaterna, alliansen
4 kommentarer:
Det är klart att vi måste ha en öppen diskussion och debatt. Men det är intressant just det här utspelet gör att du skriver som du gör. Artikeln var naturligtvis ett svar på en annan artikel som också var med i DN debatt. Men vi var andra som kommenterade den. http://arkelsten.blogspot.com/2007/06/det-r-reproduktionen-dumbom.html
Jag betackar mig för din beskrivning av oss som "käcka moderater", den får stå för dig. Vi svarade på en debattartikel som gav en dålig bild av det politiska landskapet i denna fråga inom borgerligheten idag. Debatten är nu igång och det är bra. Mitt eget parti har ännu inte tagit ställning men partistyrelsens inriktning beslutas det om nu till helgen, därefter väntar partistämma i oktober. Huruvida en borgerlig regering återkommer med en proposition i frågan återstår att se. Att denna fråga kan komma att avgöras av ett ev. riksdagsinitiativ vore ingenting unikt, det skedde även med tillkomsten av partnerskapslagstiftningen.
Att avskaffa ett apartheidsystem är något helt annat än att avvika i uppfattning om digital-TV.
Jag noterar att Tobé inte förstått vad jag skriver. Det är i så fall mycket käckt. Om artikeln är ett svar eller inte är helt ointressant för min frågeställning hur riksdagsledamöterna agerar i förhållande till en koalitionsregering de är en del av underlaget för.
Till er andra: vem är det som skall värdera vad som är viktigare än annat? Finns det någon överdomare för det?
Skicka en kommentar