lördag, juli 30, 2005
Förväxla inte kristdemokrati med konservatism
Det finns en del som har en tendens att förväxla kristdemokrati med konservatism, eller tror att det är samma sak. Ledarskribenten på Svenska Dagbladet, Roland Poirier Martinsson, gör ett något förvirrat inlägg på detta tema i dagens SvD (30/7 2005). Han skriver om kristdemokraterna:
"Partiet bär inom sig två huvudstråk, ett välfärdsstatligt och ett konservativt. Så länge det är fallet kommer det inte att vara den konservative väljarens självklara val.Alf Svenssons livsuppgift som politiker var att föra partiet bort från det konfessionella mot det politiska. Göran Hägglunds motsvarande uppgift blir att ta ställning för konservatismen mot status quo."
Faktum är att alla kristdemokratiska partier är välfärdspartier och det utifrån uppsättningen grundläggande värden, där människovärdet är det mest centrala. Men kristdemokratin är inte centralistisk (vilket idékonservatismen är). Kristdemokrater ser människan utifrån hennes värde, förutsättningar, behov och uppgift. Samhället ses som byggande i gemenskaper, där familjen är den mest centrala och bärande. Det är sant som Poirier Martinsson skriver att tomrummet mellan stat och individ, där staten kan antingen vara socialistisk eller konservativ och individfokus är liberalt, har skapat en kulturell sprängkraft. Och denna gemenskapssyn som efterfrågas ligger nära kristdemokraternas synsätt. Men den har inte något med konservatismen att göra. Det är en missuppfattning.
Vid årets kristdemokratiska riksting behandlas just skiljelinjerna och partistyrelsen klargjorde följande :
"Konservatismens negativa inställning till utopier och dess värnande om institutioner och vilja att bevara samhälleliga traditioner leder ibland människor att förväxla kristdemokrati med konservatism eller att hävda att konservativa idéer är något som hör hemma inom den kristdemokratiska idétraditionen. Trots de likheter som kan antas föreligga vid en enklare granskning, är kristdemokrati och konservatism två olika och självständiga idétraditioner. Till skillnad från konservatismen betonar kristdemokratin att det är människan och inte staten som är bärare av värden. Som kristdemokrater anser vi att sociala värden och etiska normer bäst förvaltas av familjen och andra små naturliga gemenskaper i det civila samhället och att staten ska stödja dem i denna uppgift."
Det finns för övrigt en tendens att behandla alla ideologier som grenar utifrån de tre; socialism, liberalism och konservatism. Det är naivt! Vem har fastslagit att det bara finns tre ideologiska familjer?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Nu är det väl inte så konstigt att t.o.m. perukstockarna på SvD har en uppfattning om KD på tvärs med den uppfattning som härskar i KD:s partiledning.
Det ni kallar kristdemokrati är ju en så nyligen uppfunnen ideologi. Före Adenauer vill jag hävda att den inte fanns någonstans i världen.
Skulle inte gemenskapstanken och en stark tilltro till det civila samhället existera inom konservatism?
Det är är ju själva grundpelaren i den moderna konservatismen förespråkad av t ex Roger Scruton och Robert Nisbet.
Claes G. Ryn som 1986 skrev ett litet häfte om frihet och gemenskap (med ett förord skrivet av dig) kallar sig själv konservativ och arbetade för konservativa idéer i Sverige innan han flyttade till USA.
Visst kan man leta upp skillander mellan kristdemokrati och konservatism. Men det är inte gemenskatanken.
... och om nu det är de små gemenskaperna som ska vara värdebärande och inte staten. Borde då inte kristdemokraterna lämna bakom sig tanken på en värdenormativ stat så som den manifesteras i kristdemokraternas hållning gentemot homoäktenskap och kristen etik i skolan.
Till Funebo: alla ideologier är relativt nya, kristdemokratin sammanfattar i en politisk kontext idéer som är väldigt gamla (Aristoteles, Thomas av Aquino m fl)
Till anonymous: tja, man kan ju kalla vad som helst konservatism om man vill, men gemenskapstanken är knappast genuint konservativ.
Men det finns ju kommunitärer som kallar sig konservativa; frågan är om de inte borde hitta en mer relevant benämning för sina tankar.
Att jag skrivit förordet till en skrift av Ryn legitimerar väl inte konservatismen i sig?
Och om den värdenormativa staten: det är en missuppfattning om statens subsidiära roll som skribenten håller sig med - en stat kan för övrigt aldrig vara värdeneutral; blir den det upphör den att existera och övergår i anarki.
Jag vill inte ifrågasätta din kunskap om konservatism, då jag inte vet någonting om den. Ifall man med gemenskapstanke menar att det inom ett land ska finnas en känsla av gemenskap mellan människor och över samhällsklasser så är det en grundsats inom konservatismen.
I Reflections lyfter Burke upp just samhällsgemenskapen så som hotad av att totalt slå sönder av franska revolutionen.
Att uppnå en harmoni av gemenskap mellan samhällsgrupper var själva målet med Hegels politiska ideéer
Disraeli ”one-nation”-tanke (eller Tory-demokrati) handlar om att uppnå gemenskap inom nationen för att den inte ska delas i två.
Russell Kirk ser just bristen på gemenskap så som ett av de stora sociala problemen för modern tid.
Om nu den anglo-saxiska grenen av konservatism (dvs. den som överlevde 1800-talet) också är kommunitärer, är det väl också lämpligt att påstå att modern konservatism är kommunitär?
OK, då förstår jag synsättet, vi menar lite olika saker med gemenskapstanken. Kristdemokratin utgår från ett samhälle uppbyggt av gemenskaper (i olika nivåer)där uppgiftsfördelningen baseras på subsidiaritetsprincipen. Gemenskapstanken i form av samhörighet mellan människorna är förstås en del av detta synsätt men den delen delas också av konservatismen. En skillnad ligger sedan i synen på staten, som jag refererat till tidigare.
Ingvar S,
Menar du på allvar att tanken på att samhället skulle vara uppbyggt av olika gemenskaper med självständig roll inte skulle ha funnits före det kristdemokratin växte fram (om det är 1895 eller 1955 spelar mindre roll)?
Tvärtom är ju detta en bärande tanke i mycket konservativt tänkande. Edmund Burke, av många betraktad som åtminstone en icke-ratinalistisk konservatism främste tänkare, myntade uttrycket "demokratins små plutoner" just om familjer, församlingar, skrån osv.
Till och med den äldre svenska konservatismen med sin syn på statens majestät såg inte negativt på de naturliga gemenskaperna.
När nu Labour blev New Labour (och socialismen och röda flaggor begravdes för gott), så talades det ju om kommunitarism, där man väl fokuserade på delarna i samhället, fast kanske då större enheter och gemeskaper. Tänkte att det kanske kunde finnas en del gemensamma nämnare här där kristdemokratin fokuserar mer på mindre gemenskaper (och individer), men nihar kanske inte mycket gemensamt med kommunitarismen, som väl kanske är nån "samhällsorganisationsfokuserande" liberal ideologivariant? Äsch, detta var väl ett irrbloss!
_Personalism_ minns jag annars att KD:s ideologiskt inriktade företrädare talat mycket om. Ska googla på det!
Tycker annars ni i KD stått emot populism i vissa riksdagsbeslut -- som det om adoption för homosexuella par där även samtliga remissinstanser var negativa -- men där ni tyvärr stått ensamma.
(..forts...hann inte skriva färdigt i går)
Vad jag vill påpeka med mitt inlägg är att de tre "huvudideologierna" socialism, liberalism och konservatism skiljer sig från mer specifika ideologiska system (som kristdemokrati, feminism - som dock börjar bli ett andra ordningens begrepp, fascism, libertarianism etc).
De tre är snarast samlingsbegrepp. Till exempel konservatism betecknar ett stort antal varianter genom historien världen över. Vissa av dessa företräder idéer som är oförenliga med idéer som andra varianter gjort till centrala. Inom varianter kan finnas en spänning mellan mål som måste vägas mot varandra. Att man ändå kan tala om konservativa idéströmningar beror på en sorts typlikhet, konservatismens definieras av ett antal idéer, om en persons eller partis ideologiska system (ett parti behöver förstås inte vara konsekvent, inte heller behöver alla partimedlemmar tycka likadant) innehåller ett tillräckligt antal av idéer som brukar finna si konservativa system så kan det kallas konservativt.
Enligt det måttet är kristdemokratin ganska tydligt en konservativ strömning.
Däremed är inte sagt att man inte kan tala om kristdemokrati som ett begrepp och skija ut kristdemokratiska tänkare från andra. Det är betydligt enklare än när dte gäller konservatism. I kristdemokratins fall så definieras ideologin av några betsämda idéer som nog bör finnas med, personalismen, subsidiaritet, kanske någon till - möjligen är en paneuropeisk strävan en essentiell del av kristdemokratin, men där instämmer inte alla svenska kristdemokrater...
Konservatismen som begrepp är mer öppet, kristdemokratin som begrepp är mer avgränsande.
Därför går det inte riktigt att göra som Svensson gör och jämföra kristdemokrati och konservatism på ett antal punkter och försöka konstatera en artskillnad. Det projektet är det nog mer Ingvar Svensson, partimannen, än Ingvar Svensson, den politiske tänkaren, som står bakom.
Konservatism och kristdemokrati befinner sig inte på samma analysnivå. All -- eller nästan all - kristdemokrati är en sorts konservatism, men den mesta konservatismen är inte kristdemokratisk. Så hänger det ihop.
Detta är inte att hävda att det inte finns en kristdemokratisk ideologi eller idétradition. Däremot tycker jag inte alls att det är förvirrande att, som Roland Poirier Martinsson, diskutera svensk kristdemokrati i termer av konservativa respektive socialliberala drag. och önska mer av det förra.
pidda: Kristdemokratins betonande av en historisk kristen värdegrund är väl också i högre grad gemensam med klassisk europeisk konservatism än exempel på idealism? Denna kristendom betecknar sig ju knappast själv som idealistisk (i alla fall inte den klassiska kristendomen, där exvis ordert andlighet relaterar till ett sanningssyn och fasthet i moralsynen snarare än den i det närmaste motsatta moderna betydelsen av andlighet såsom en flyktighet i tanke samt öppenhet inför andra exvis moraliska synsätt).
vidare ligger det ju något i Roland PM:s replik, att man i praktiken ändå kommer att kategorisera in kristdemokratins politiska vägval i termer av konservatism eller socialliberalism; men det är ju ändå fullt möjligt att kristdemokratin sjävt mår bäst av att inte göra den (kanske dikotomiserande) distinktionen när de utformar sin politik - allt för en framgångsrik politisk ..."designs" skull, samt för behovet av den starka ideologiska förankring som de partiet tillhörande behöver. Det böör ju alltså vara fullt möjligt att det är onödigt att föra in de två begreppen för att driva och utforma en bra (t ex inte för socialliberal) politik.
Vad konservatism innebär i realiteten är ju även, som du skriver, svårt att definiera. Nykonservativa gillar ju ofta en mycket tuff brottsbekämpning och mycket aktiv utrikespolitik, men man kan ju (på i sig goda grunder) även hävda att den synen innebär frordandet av en slags långtgående normerande politiska lösningar. Det som socialliberalismen beskylls för av kritiker till den.
Och vilket svenskt parti är renodlat i någon av de traditionella ideologiska huvudfårorna? Det finns väl således skäl att utmana varje svensk parti att ta ställning för en av dessa tre, eller?
Vad "snömosig" min sista kommentar blev förresten. :-I
Intressant att debattörerna tar "huvudideologierna" för givna. Av vem då? Gud, eller? Ni får ursäkta att jag inte delar denna uppfattning. T ex socialismen och liberalism är enligt mitt förmenande att anse som ideologier, men jag är inte övertygad om att konservatism uppfyller de kriterier som kan vara rimliga att sätta upp. Konservatism är för mig mera ett förhållningssätt än en ideologi. Men andra får gärna ha en annan uppfattning. Vad jag vänder mig emot är sammankopplingen konservatism och kristdemokrati. Nej, jag har inte försökt mig på att genomföra en jämförande artskillnad, Pidda, utan bara svarat ngt om gemenskapstanken. Desutom kan jag berätta att det inte finns någon skillnad på partimannen Ingvar Svensson och den politiske tänkaren Ingvar Svensson. Och inte heller hävdar jag att den hierarkiska gemenskapssynen är ursprungligt från partibildningar...
För det första: även om kristdemokratin och modern konservatism har uppfattningar som i viss mån sammanfaller så bygger man på olika idétraditioner.
Kristdemokratin har sin rötter i den katolska socialläran och har vuxit fram inom ramen för den kristligt sociala rörelsen, något man väl inte direkt kan säga om konservatismen.
Att man i Sverige talar om tre huvudideologier är snarare ett tecken på anglosaxisk påverkan än en sann beskrivning av verkligheten.
Kristdemokratin är en tämligen väl sammanhängande ideologi (även om partiet inte alla gånger förmått leva upp till den i alla delar.)
När man talar om kristdemokraternas politik som en blandning och dragkamp mellan konservatism och socialliberalism är det i själva verket ett uttryck för att man går över ån för att hämta vatten och i sig ett tecken på att idén om tre "huvudideologier" har betänkliga brister.
Kristdemokraternas politik beskrivs mycket bättre i termer av kristdemokrati (och i bland kanske avsteg från den samma.)
I den kristna/klassiska idétraditionen är det inga problem att kombinera ett starkt engagemang för de utsatta i samhället med att till exempel slå vakt om äktenskapet, för att nämna en nu aktuell fråga.
Ingvar nämnde tidigare att det var tveksamt att definiera konservatismen som ideologi och där kan han ha rätt - det är svårt att sätta fingret på vad konservatismen är.
Men om man ändå skall lyfta fram en sak som särskiljer kristdemokrati och konservatism är det var man tar sin utgångspunkt.
Konservatismen tar sin utgångspunkt i staten/nationen medan kristdemokratin tar sin utgångspunkt i den enskilda männsikan - personen.
Något förenklat kan man säga:
-kristdemokrtins främsta skäl att slå vakt om familjer och andra gemenskaper är att dessa är nödvändiga för att vi människor (som gemenskapsvarelser) skall kunna leva ett gott liv.
-konservatismens främsta skäl att slå vakt om till exempel familjer är att dessa är en viktig grund för att bygga samhället och vidareförmedla de värderingar som samhället vilar på ( allt för nationens fortlevnad)
Mvh
Mattias J Fröding
Ps Sedan stör det inte mig så där jättemycket om folk i partiet vill kalla sig för värdekonsrevativa, det händer faktsikt att jag gör det själv emellanåt för enkelhetens skull. Ds
Det finns mycket som är bra med kristdemokratin. Det faktum att partiet ligger så lågt i opinionsundersökningarna är självklart en följd av tidsandan. Men mer specifikt kan vi naturligtvis direkt koppla det endemiska kunskapsföraktet som det stora Maktpartiet sedan årtionden kolporterat, ihop med KD:s låga stöd. Ty de värden som kristdemokratin står för (familjens betydelse, vikten av bildning, en etik med längre hållbarhetsdatum än 1968 och framåt), de är inte "en vogue". Beklagligtvis. Det finns politiska krafter som försökt göra en ideologisk "remake" av KD i form av nya politiska sammanslutningar, och då stuva undan grasserande antisemitism, ohöljd rasism och allmän psykisk ohälsa. Men det finns bara en kristdemokrati i Sverige: den hederliga och ärbara. Tyvärr ligger den på under 4% för närvarande.
Skicka en kommentar