LO går i heltidsfällan

Statistik kan läsas och förstås på olika sätt beroende på vilken utgångspunkt man har. I dagens Svenska Dagbladet (2005-09-18) skriver en LO-utredare resp ekonom om det faktum att "arbetarkvinnor" arbetar deltid i större utsträckning efter föräldraledigheten (egentligen en absurd beteckning som utgår ifrån att man är ledig då man tar hand om barn).

”Att föräldrar väljer att korta sin arbetstid de första åren när barnen är små kan vara förståeligt. Men att familjebildningen inte påverkar mäns arbetstid, men däremot kvinnors, skapar stora skillnader i levnadsvillkor både på kort och lång sikt. Arbetarkvinnor får den mest utsatta situationen av alla.” skriver de och vidare:

”En stark ställning för föräldrar på arbetsmarknaden och goda möjligheter för dem att arbeta är avgörande för barns välfärd och en jämnare inkomstfördelning. Att genom reformer rätta till det ojämställda uttaget av föräldraledigheten är en viktig komponent i jämställdhetspolitiken.”

Tolkningen är den att "arbetarkvinnor" måste upp till heltid efter föräldraförsäkringen och dessutom att män bör ta del av denna försäkring genom tid för sina barn genom kvotering.

Ja, perspektivet är det individuella ekonomiska oberoendet och möjligtvis pensionen. Men är verkligen barns välfärd bara beroende på föräldrars heltidsarbete och deras pension? Man kan möjligen tänka sig att "arbetarkvinnor" går ner i deltid just för sina barns välfärd. Funderingar kan också ske ikring det faktum att kvinnliga tjänstemän och män överhuvudtaget inte gör denna prioritering.

Men intressantast är ändå bristen på barnperspektivet hos LO-ledningen. Man kan ju inte utesluta att "arbetarkvinnorna" valt själva - åtminstone kan det vara många som gjort det. Men i LO:s värld finns inte den tanken - där skall alla arbeta heltid. Där skall pappor tvångsrekryteras till barnavården. LO står med andra ord i vägen för friheten.

Varför omyndigförklarar LO föräldrarna och tror sig veta bäst? Ja, det är väl en mer sofistikerad modell för "proletariatets diktatur". Kanske borde LO-ledningen någon gång fundera kring begreppet subsidiaritet! Intressant är att många LO-familjer gör det i praktiken och bestämmer över sin egen föräldrakompetens och bortser ifrån pekpinnarna. 75 procent anser faktiskt att föräldrarna själva skall ha makt över sin interna arbetsfördelning.

Är det inte snarare så att systemet kring barnomsorg och pension är snedvridet så att de som prioriterar sina barn i form av tid drabbas? Min uppmaning till LO är alltså: lös det problemet och ge föräldrarna sin rätt till egna beslut!