torsdag, september 08, 2005

Patetiske Tännsjö

Torbjörn Tännsjö blir ibland lite patetisk. Filosofiprofessorn anser sig förföljd av kristdemokraterna sedan ett 25-tal år. Partiet hotar den akademiska friheten är det stående temat. Anledning är att både förre och nuvarande partiledaren har kritiserat Tännsjös utilitarism och därmed hans människosyn.

Nu senast utgjuter sig Tännsjö om detta i tidskriften Axess (september 2005). Han är jätterädd att den akademiska friheten är hotad. Det där är ju nonsens! Kristdemokraterna har ju en tydligt definierad människosyn (något som alla partier borde ha). Det är ju självfallet så att en rörelse som har en människosyn kritiskt granskar och ifrågasätter andra som har en syn som står i konflikt med den. Vad är det för konstigt med det?

Tännsjö är ju för övrigt själv en sådan debattör som gärna kritiserar andras människosyn. Vad är det som skulle ge honom en särställning i samhället? Är det blasfemi att kritisera Tännsjö? Hans argument är lika löjligt och inadekvat som om kristdemokraterna skulle hävda att Tännsjös angrepp på kristdemokraterna hotar den politiska friheten. Men Tännsjö är utilitarist åtminstone i sin syn på den egna personen. Det handlar om största möjliga nytta just för Tännsjös åsikter. De skall ges fritt spelrum och görs inte det hotas den akademiska friheten.

”Vilken betydelse har det att det finns ett parti som bygger sin existens på en bestämd filosofi och som inte accepterar tanken om akademisk frihet? Vad innebär det att det finns ett parti som ivrar för att en statsfilosofi ska etableras?”, skriver Tännsjö om kristdemokraterna som om detta vore ett hot.

Man kan sucka över denna aningslöshet och oförmåga att förstå att det är eller borde vara normalt att ett parti står för en filosofi, en idébaserad värdegrund och att varje stat måste hålla sig med en bärande värdegemenskap. Allt annat leder ju bara till kaos. Det betyder ju inte att den akademiska friheten hotas eller att det fria meningsutbytet inte får fortsätta.

Med andra ord tillmäter sig Torbjörn Tännsjö sig själv en betydelse som företrädare för den akademiska friheten som inte står i rimlig proportion till verkligheten.

3 kommentarer:

AndersML sa...

Tännsjö tar onekligen till väldigt stora ord i artikeln (som finns på Axess hemsida). Men det vore intressant att höra det principiella bemötandet av hans kritik. Det är ju trots allt ganska allvarlig kritik han riktar mot (kd). Bl a:

Kristdemokraterna går i sitt principprogram i polemik med den så kallade värdenihilismen. Det har de förstås all rätt att göra. Men saken kommer i ett helt annat läge då de också kräver att vi som undervisar vid universitet ska lära ut att värdenihilismen är felaktig.

[---]

Jag är noga med att framhäva att olika uppfattningar i frågan har samtida kompetenta företrädare. Så går det till vid ett universitet! Vad kristdemokraterna inte kan tåla är just detta öppna ifrågasättande, detta systematiska sanningssökande utan förutfattade meningar. De vill att jag ska lära ut att värderealismen är en riktig hållning. Det är jag inte beredd att göra, trots jag i detta stycke delar deras uppfattning!

Danne Nordling sa...

Det är väl inte för mycket begärt att en professor i praktisk filosofi lär ut vilken kritik som idag riktas mot värdenihilismen. Dessutom skulle han också kunna lära ut hur värderealismen kan rättfärdigas.

Det finns en lärobok om detta av C Dahlman "Objektiv moral - tro det den som vill". Den kanske inte ger det slutliga svaret men väcker många frågor. Se mitt referat>
/DNg

Ingvar Svensson sa...

Båda Anders och Danne tar Tännsjös utsagor för givna. Det finns ju inga som helst bevis för att partiet drivit något krav på att han skulle hindras undervisa om värdenihilismen eller utilitarismen på universitet. Däremot har både Alf Svensson och Göran Hägglund ifrågsatt hans idéer som rådgivare i vårdetik. Och det är ju en annan sak än den akademiska friheten. Rådgivning i vårdetik är normativ till sin karaktär, eller hur? Som jag antydde måste ju den grundläggande värdegemenskapen förmedlas - upphör den att existera upplöses det som vi kallar samhälle. Det är kanske en svår balansgång men är den inte önskvärd?