Idag, torsdag, hade riksdagen ett EU-seminarium med anledning av tioårsjubileet av svenskt medlemsskap. I programmet deltog den svenska kommissionären Margot Wallström (s) med ett anförande. Hennes inledning var en iskall ögonblicksbild över svensk effektivitet vid tsunamin, eller borde vi säga, brist på effektivitet. Eller som rubriken antyder: svensk effektivitet i kris.
Så här inledde Margot Wallström sitt anförande:
"År 2005 inleddes med att vi fått lära oss ett nytt ord - tsunami - ordet för den flodvåg som i ett slag förstörde livet för tusentals och åter tusentals människor i Asien. En av mina medarbetare var där med sin familj. Hon säger att 7 sekunder räddade dem från att slukas av vattnet. De sprang för livet upp i en högläntare terräng. De spenderade 4-5 dagar i detta område och blev omhändertagna av thailändare som kom med mat och vatten. De var med om det absurda att bli 'hittade' av olika räddningsteam som först av allt frågade om deras nationalitet. Tyskarna tog hem sina medborgare, vilket även norrmännen och italienarna och belgarna gjorde. Inte ens det faktum att hon var svenska som bodde i Belgien bevekade dem. Även en svensk resebyrå kom - men eftersom det inte var deras resenärer fick de inte åka med - trots att det fanns platser kvar. Thailändarna förstod inte och
sa 'but european-same, same'. Och min vän frågade sig självfallet - vad betyder det då att vara europé?"
Den outtalade frågan var förstås i detta läge också: var var svenskarna? Så även om exemplet kan användas för att diskutera hur man behandlas som europé, så finns det andra slutsatser man kan dra.
Tyskar, norrmän, italienare och belgare var uppenbart effektivare än svenskar. Just det: effektivitet i kris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar