tisdag, januari 18, 2005

Är vi bara egoistiska människor?

I en kommentar häromdagen till mitt inlägg om Det gemensamma bästa skrev en annan bloggare Jollen på världshavet (Bill Portland/Cilla Gertrudsdotter) frågan om religionen är liberal med länk just till sin blogg. Där förs ett resonemang kring att det är egoismen som är den mänskliga drivkraften. Bloggaren var bekymrad över det kristdemokratiska synsättet, men ansåg att man fick ju acceptera kristdemokratin som nödvändig del av ett regeringsalternativ.

I Svenska Dagbladet i söndags (16/1) fanns just en intressant understreckare (kulturdelen) om de där frågeställningarna. Joakim Molander skriver om en nyutkommen bok av Sacharias Votinius: "Enligt Votinius bygger dagens avtalsrätt på ett modernistiskt idéhistoriskt arv enligt vilket människor är skrupellösa egoister och varandras fiender. Detta synsätt vilar, menar han, på flera felaktiga föreställningar om människan och det mänskliga livet."

Och han fortsätter:
"Människor är inte egoister och varandras fiender, utan sociala varelser sammanvävda i ett nät av vänskapsrelationer. I dessa relationer är vi ibland egoistiska, men vi handlar också ofta av kärlek och medmänsklighet. Detta insåg de antika grekiska filosoferna i allmänhet, och Aristoteles i synnerhet. Votinius menar att vi borde lära av Aristoteles, och återuppliva både hans människosyn, och hans syn på kontraktet."


Den aristoteliska kontraktsrelationen, skriver Molander, är utformad med vänskapsrelationen som förebild. Den ska vara båda parter till nytta och den inbegriper ömsesidig respekt. Kravet på ömsesidighet kommer till uttryck i Aristoteles princip om kommutativ rättvisa, om vilken Votinius skriver: 'Den kommutativa rättvisan innebär ett krav på ömsesidighet såväl vad avser avtalets innehåll som i vad avser avtalets grund, det vill säga hur avtalet fått detta innehåll. I en kommutativt rättvis kontraktsrelation är avtalets innehåll sådant att det råder balans mellan parternas prestationer, och relationen är därför till nytta för båda. Detta innehåll skall kontraktet ha fått genom att parterna ömsesidigt beaktat varandras intressen, på samma sätt som vänner gör.'

Jag skall inte här citera hela artikeln, men den är läsvärd. Inte minst som ett svar på den nyliberala bloggarens synpunkter. Boken kommer förstås snabbt att hamna i mina händer.

Men helt klart är att detta är ett helt annat synsätt än den gängse liberala. Men frågan om religionen är liberal är inte adekvat i detta sammanhang. Möjligen beror det på att den nyliberala bloggaren förväxlar kristdemokrati med religion.

2 kommentarer:

Bill Portland sa...

Tack för ditt intressanta inlägg. Som medmänniska känner jag mig uppmuntrad men det är inte så jag har uppfattat den (ny)liberala ideologin. Men nu har jag just hittat en artikel i Christian Science Monitor (bra referens, eller hur?) som heter Disaster Relief. What would Adam Smith do? . Där verkar det framgå att Adam Smith kan tolkas ungefär som i din artikel, åtminstone vid naturkatastrofer. Nu är ju Adam Smith, jämsides med Mises, Ayn Rand och –på svenska i varje fall- Johan Norberg , en av liberalismens främsta koryféer. Så de båda synsätten kanske går ihop i alla fall, på något sätt.

Tack för uppmärksamheten och stå på dig så inte fyraprocentsgränsen kommer alltför nära.

Bill Portland sa...

Tack för ditt intressanta inlägg. Som medmänniska känner jag mig uppmuntrad men det är inte så jag har uppfattat den (ny)liberala ideologin. Men nu har jag just hittat en artikel i Christian Science Monitor (bra referens, eller hur?) som heter Disaster Relief. What would Adam Smith do? . Där verkar det framgå att Adam Smith kan tolkas ungefär som i din artikel, åtminstone vid naturkatastrofer. Nu är ju Adam Smith, jämsides med Mises, Ayn Rand och –på svenska i varje fall- Johan Norberg , en av liberalismens främsta koryféer. Så de båda synsätten kanske går ihop i alla fall, på något sätt.

Tack för uppmärksamheten och stå på dig så inte fyraprocentsgränsen kommer alltför nära.